Jag tycker att kärleken är det finaste som existerar på vår jord. Kärleken till sina barn eller föräldrar, vänner eller älskade är bara några exempel på vacker kärlek. I mitt liv förekommer det mycket kärlek och väldigt mycket känslor, det går upp och ner även för mig, precis som för alla andra. Men något av den absolut vackraste kärlek jag någonsin varit med om är min kärlek för Emil, och hans kärlek för mig. Hur det fortfarande bubblar i magen efter två år tillsammans, hur jag kan ligga och titta på honom i timmar när han sover, hur jag älskar hans lilla lock i nacken som han sparar till mig varje gång han klipper sig, hur otroligt fint leende han har och hur han bär sig åt för att få mig att skratta. Emil är det bästa jag någonsin varit med om, han slår allt.


Emil lagade mat, och gav mig ett ketchup-hjärta.
En kärleksgest i vardagen. Han är bäst, fin och min.

Dagen då min största önskan gick i uppfyllelse. Han med stort H fick äntligen tummarna loss och frågade chansen, efter 2,5 års berg och dalbana både på gott och ont. Jag kommer ihåg dagen som om det var igår. Jag och Kitty hade bestämt oss för att åka till Bahnhof och förfesten stod Kitty för. Vi tittade på melodifestivalen, drack vin och skrattade oavbrutet. Min mobil pep, det var ett sms, jag såg avsändaren och blev överlycklig, när jag sedan öppnade meddelandet blev jag både chockad och lycklig, jag trodde inte mina ögon så Tony (Kittys pappa) fick läsa det för mig.

Det stod.
"Får jag chansen på dig.
Kryssa i ja, nej eller kanske!"

Jag tror att jag svarade något i stil med.
"Om du driver med mig är det inte roligt!"

Sen fick jag till svar något i stil med.
"Jag tänkte fråga chansen i Torsdags men jag vågade inte!"

Och då visste jag att det var på riktigt. Han menade vad han skrev och aldrig har jag nog varit så lycklig som just i det ögonblicket.

Senare på kvällen träffades vi på en fest innan det var dags att gå till Bahnhof. Kvällen då jag satt i hans knä för första gången som flickvän. Kvällen då jag fick en puss för första gången som flickvän och kvällen då vi höll handen för första gången som pojk och flickvän. Han hade blåvit rutig skjorta och frisyren va sådär snygg som vanligt. Det var kallt ute, men jag tror inte att jag frös en enda gång under den kvällen. Kvällen då han med stort H blev min.

Han är den mest underbara människa som går i ett par skor. Han får mig att må bra, varje dag. Ingen får mig att le som honom. Ingen lyssnar på mig så som han hör mig. Han ser mig, dygnet runt. Men det bästa av allt är att han älskar mig, precis lika mycket som jag älskar honom. Han är min värld. Och jag vill aldrig förlora honom.


EMIL, jag älskar dig.

Världensbästa Jeppan & Lindis har förlovat sig nere i Malaysia (eller hur det stavas).
Och det är så roligt så att jag blir aldelles tårögd.
GRATTIS KÖTTNACKAR!

Glöm inte att tända tre ljus för cancern ikväll 20.00.
Jag ska tänka tillbaka och minnas med ett leende på läpparna.
Mormor, älskade mormor.