Vecka 26



BARNET
Cirka 32 cm lång och vikten är 8-900 gram.

Barnet har nu passerat en viktig gräns. Det har kommit så långt i sin utveckling att det sannolikt skulle överleva utanför livmodern. Ögonen öppnar och sluter sig. De reagerar sedan en tid tillbaka
på ljus och mörker. Genom att rikta ett starkt ljus mot barnet har man kunnat se hur det lyfter händerna för att skydda sina ögon. Hjärnan utvecklas mycket snabbt, nu får hjärnbarken sina fåror och vindlingar så att alla nervceller skall får plats. Barnet har mer sammanhängande
sömnperioder, ibland stämmer de överens med dina egna. Navelsträngen
kan ibland vara snodd runt barnet men dess rörelsefrihet påverkas trots det sällan.
Navelsträngens korkskruvsliknande utseende gör den i viss mån eftergivlig.
Den består av en tjock geleaktig substans som effektivt skyddar de 3 blodkärlen
som leder mellan moderkakan och barnet inne i navelsträngens mitt.


MAMMA.
Ni delar allt. Livmodern når nu upp till din bröstkorg.

Bebisen delar dina känslor. Om du är ledsen, trött eller stressad känner barnet av det. Han eller hon reagerar på de stresshormoner som bildas i din kropp. Om du blir rädd för något kommer barnet att påverkas av adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad. Alla endorfiner flödar genom ditt blod och genom navelsträngen till din bebis.

Nu har bebisen mer tydliga sov- och vakenperioder. Känner du det? Du kanske ser ett mönster? Är hon eller han vaket samtidigt som du? Eller har du ett litet liv i magen som rumsterar omkring på natten?


HUR JAG MÅR?
För tillfället mår jag hemskt bra men det är verkligen en känslomässig berg och dalbana. Känns som att jag varje dag vänjer mig vid att jag ska vara hemma nu fram tills bebis är beräknad och sen börjar min mammaledighet. Vissa dagar är det skönt och vissa dagar är det hemskt, jag känner mig ensammast i världen och tjatar nästan ihjäl Emil om kvällarna för att jag knappt pratat med någon på hela dagen. Facebook är lixom inte detsamma! Det gäller att gilla läget och göra vardagen så smärtfri som det bara går, för det är såhär det kommer att vara nu fram till bf och det blir tyvärr inte bättre, nu håller jag istället tummarna för att det inte blir värre. Min sambo och blivande Pappa är helt fantastisk. Han behandlar mig som det mest omtåliga i världen och gör allt för att underlätta för mig. Han finns där med sina fina ord när det är som värst och låter mig vara kinkig när det gör ont. Emil är bäst och kommer bli världens bästa Pappa. Vi längtar tills vår pojke kommer ut till oss, men är hemskt tacksamma om han stannar därinne tills den 1 Augusti iallfall. Hi hi.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0