När jag var liten var jag väldigt duktig på att skriva, teckna och måla. Med andra ord, jag va ganska så grym på allt kreativt i skolåren. Jag är duktig nu också, men har tappat enormt mycket eftersom att man av någon anledning inte längre hade tid att skapa, måla och rita längre.
Mycket tråkigt.

En dag i skolan, när jag var elva år och hade bild berömde min lärare mig för hur duktig jag var på att utrycka mig i bild och skrift. Vi pratade en massa och lite senare kom vi in på vad vi ville bli när vi blev stora. Lärare sa jag direkt. Det hade jag alltid velat bli, och det är inte så konstigt att jag ville det med alla de otroligt härliga lärare jag haft som förebilder. I allafall sa min lärare till mig att hon trodde att jag skulle passa som att göra skyltar till stora företag, tillexempel loggor som H&M och Lindex. Jag tittade på henne som om hon vore dum i huvudet. Men jag minns.. jag minns vad vi pratade om och hur hon beundrade mina verk, och hur hon verkligen menade vad hon sa.

Här står jag idag, och vet vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag vill inte bli lärare, fritidspedagog eller "dagisfröken" som jag alltid trott. Visst älskar jag barn och hur dessa små underverk utvecklas till självständiga individer, men det känns som att jag en dag kommer ha fullt upp med egna små underverk.
Jag vill göra något jag brinner för.

Jag vill bli illustratör, grafisk formgivare, webbdesigner och fotograf.
Det är vad jag vill bli. Precis som min lärare en gång sa, när jag var 11 år och målade hejvilt!